Finlands val 1941-1944

Sommaren 1944

 

Tidningen kulturen

 

 

Här striddes våra fäders strid

 

Om det finsk-tyska vapenbrödraskapet under andra världskriget har det skrivits en hel del om, inte helt oväntat både på finska och tyska, där frågan har stötts och blötts sedan slutet av 1940-talet.

Den amerikanske norskättade översten Henrik O. Lunde har skrivit en detaljerad och insiktsfull bok om Fortsättningskriget och Lapplandskriget, som följer den senaste forskningen. Hur kom det sig att demokratin Finland inledde ett samarbete, kallat vapenbrödraskapet, med Tyskland?

Det fanns förstås flera skäl: Huvudorsaken var föga förvånande att Finland efter Vinterkrigets nederlag hade gjort flera landavträdelser, bland annat Karelen, till Sovjet. Stalin hade efter en generande förlust lyckats besegra Finland i strid och var efter detta mycket säker på att ett fortsatt tryck på Finland var att föredra. Baltstaterna och Polen ingick redan i Stalins intressesfär: Baltstaterna under påtryckningar och halva Polen genom erövring tillhörde nu Sovjetunionen.

Finländarna under president Risto Ryti såg sig tvingade att hitta en annan lösning. Speciellt viktigt var att hitta vägar för att försörja befolkningen på runt 4 miljoner. Förhandlingar påbörjades med Tyskland vars intresse främst var de finska nickelgruvorna i norr som ansågs nödvändiga för den tyska industrin.

Tyskland och Finlands vapenbrödraskap kom i och med 1941 att hamna in i en ny fas då Operation Barbarossa blev verklighet. Slaget om östfronten kom att bli världshistoriens mest omfattade ideologiska strid som slutade med ett besegrat Tyskland och en triumfartad seger för Josef Stalin.

Tyskland sände även en stor armékår bland annat AOK Norwegen, där waffen SS-förband ingick, till norra Finland vars värde i de nästkommande årens strider var starkt begränsade. Det påpekas mycket tydligt att striderna om Murmansk kunde ha skötts ur en tysk synvinkel mycket mer effektivt från tyskt håll. Hade tyska trupper erövrat hamnen i Murmansk (där de viktiga lend and lease-transporterna landade efter bland annat brittisk hjälp, transporter där bland annat mat, stridsvagnar och flygplan fanns med) och hindrat vidare transporter till Ryssland kanske det hade gått annorlunda för de vidare striderna mot Sovjetunionen.

Förändringar i krigsläget kom som så många gånger tidigare att göra Finlands inblandning i striderna mot Sovjetunionen svår. Krigsläget 1942-43 visade tydligt vilken väg som Tyskland skulle komma att gå, något som marskalk Gustaf Mannerheim redan hyste privata åsikter om några år tidigare, trots den officiella vapenbrödraskapet. Det var ett helt klart en rejäl björnsax som finländarna såg sig fastlåsta i.

Under sommaren 1944 kom vapenbrödraskapet att i praktiken vara såpass ansträngt att man från Finlands sida förhandlade både med Tyskland och de allierande, främst Sovjet. Stalins löfte att öppna en ny sovjetisk front efter det att västalliansen gått in i Frankrike uppfylldes och röda armén kom även att ha en av sina större operationer under kriget riktad mot den finska gränsen.

Hur det gick under sommaroffensiven i Karelska näset går att läsa mer utförligt i boken ”Karelen 1944- Nordens öde avgörs” av JL och JC Lupander (recenserad i TK 18/4 2012), ett mer omfattande verk.

Tyskarna, vars båda fronter var starkt ansatta, arbetade trots allt för att hjälpa Finland i det mycket svåra militära läge de hamnat i. Krigshjälpen kom främst i form av vapen och matleveranser, det var främst nyutvecklade pansarvärnsvapen som sändes till den finska fronten. Även en flygeskader, Kulhmey, placerades längre ner i södra Finland vars hjälp man hade stor nytta av för att stabilisera den karelska fronten.

Att Finland skulle dra sig ur kriget var nog ingen nyhet för den tyska ledningen som sänder utrikesminister von Ribbentrop till Helsinki den 22 Juni och som mer eller mindre tvingar president Ryti personligen att skriva under ett allianspapper med Tyskland, något som president Gustaf Mannerheim efter den 4 augusti bryter omedelbart.

Samtidigt var förhandlingarna med Sovjet redan igång. Sommarens omfattande strider där ryssarna gjorde stora förluster vid Karelska näset mildrade i stor utsträckning Stalins senare krav. Eldupphör mellan de stridande enheterna kom 4 september (ryssarna väntade till den 5:e) och fredsfördraget undertecknades med Sovjet den 19 september.

De tyska armégrupperna i norra Finland är kvar i landet. Stalin idkar påtryckningar på den finska regeringen att så snabbt som möjligt tvinga de tyska armégrupperna att lämna landet. Detta sker relativt långsamt, regelrätta strider påbörjas under senhösten i Lappland och delar av gränsstäderna mot Sverige föröds av de tyska retirerande trupperna när de förflyttas till det ockuperade Norge. De tyska styrkorna i Norge kapitulerar 10 maj 1945, obesegrade.

I Finland var nu ca. 422 000 hemlösa då Karelen ånyo blev ryskt, till detta kan läggas till de tio tusentals i norra Finland som förlorade sina hem.

Återigen kan man ställa sig frågan varför republiken Finland går med i ett vapenbrödraskap med Tyskland? Författaren är rätt tydlig i sin framställning och det framkommer i boken att Tyskland borde hållit Finland i stramare tyglar. Från finländskt håll har man hela tiden haft en klarare, kanske inte korrekt, bild av vapenbrödraskapet: Att hämnas vinterkrigets förlust mot arvfienden Ryssland var för många i regerings- och militära kretsar rätt givet. Att några ville gå längre och utöka det finska territorierna fanns även med i bilden (Frändefolkskrigen 1918-22 var inte helt bortglömda), något som i praktiken blev svårt på grund av Finlands lilla befolkning där ca femton procent redan var mobiliserade.

Gustaf Mannerheims egna manövrer som statsman kan man hysa olika åsikter om, hans egna publicerade memoarer har en hel del luckor som går att räta ut genom andra källor. Självklart var han inte ärlig i det förlopp som skedde. Till marskalk Mannerheims – senare president- försvar kan sägas att han såg till att hålla Finlands intressen främst och på ett statsmannamässigt men föga ärofullt sett manövrerade landet ut ur kriget.

Problemen har uppstått senare efter kriget när man från officiellt håll sett till att mycket lite funnits nedtecknat för eftervärlden hur vapenbrödraskapet uppstått och frodats, något som har gjort det lättare att spekulera både åt det ena och det andra hållet.

Att Finland genom vapenbrödraskapet fick betala ett högt pris i förluster av människoliv och landavträdelser räddade landet på lång sikt att bli sovjetrepublik. Gårdagens strider är fortfarande inte helt utkämpade kan man lätt konstatera.

Att författaren väljer något diplomatiskt att kalla Sovjets annektering av bland annat baltstaterna för ”beklagligt att den ryska rädslan ledde till ockupation och förtryck…” kan för en utomstående verka lite väl magstarkt. Trots allt var de dessa beklagliga misstag som blev startskottet på decennier av förtryck och polisstatsvälde över regionen vars omfattning stod klart efter murens fall.

Trots denna invändning är texten både djuplodande och intressant som ger en svensk publik en något klarare bild av Finlands agerande under andra världskriget.

 

 

Henrik O. Lunde

Finlands val 1941-1944- samarbetet med Hitler-Tyskland

Fischer & Co

 

Advertisements

Leave a comment

Filed under Böcker, Finland, Historia

Flodskörden

Tidningen kulturen

Sverige åt framtiden

Boken som Simon Stålenhag har skrivit och illustrerat är en alternativhistorisk berättelse om ett annorlunda Sverige, en berättelse som påbörjades i hans tidigare bok ”Varselklotet”. Utvecklingen går vidare från hans tidigare bok, denna gång är det 1990-tal med mer aliens på Sveriges bakgård.

Du kan föreställa dig en vanlig svensk modernistisk betongförort med de där strategiskt placerade balkongerna som färgklick. När du lyfter blicken från husen så ser du mellan husen en mer futuristiskt skyskrapa med alla de tillbehör som brukar finnas med vid horisonten. Det är en annan tid, en annan plats som avbildas.

I detta framtidsscenario finns det både robotar och alien-sporer som smittar elektronik som en del av vardagen. Det är även en vardag där svävarfarkoster och mechor används av regeringen för att sanera och städa områden med smittan. Vad denna smitta är får läsarna ta reda på.

I boken anammas även 1990-talets vurm för mechor, de japanska stridsrobotarna, som en given ingrediens i denna berättelse. Det passar för övrigt väldigt väl i den weird-stämning som skapats av författaren.

En hel del av sådana skeva tidsförskjutningar finns med i ett Sverige där utomjordingar har präglat landskapet. Hur detta fiktiva Sverige skulle se ut bildmässigt visar författaren med en stadig hand. Boken är en av de intressantaste exemplen på detta som jag hittills har sett komma ut på marknaden.

En tydlig inspirationskälla är hämtad främst från den tid då SF-genren i huvudsak gick att följa på film eller i böcker samt den brittiska konstnären Peter Elson (1947-1998), vars bilder prydde en hel del SF-omslag här i Sverige. Med sina många och detaljerade bilder på rymdskepp och futuristiska farkoster kom Peter Elson under hemdatorns barndom att bildsätta framtiden. Även japanske serietecknare som Masamune Shirow, mästaren inom mechagenren, har inspirerat.

Simon Stålenhag har trots sitt futuristiska innehåll varit rätt konservativ i vilken typ av framtid som gestaltas i denna parallella värld. De digitalt framställda målningarna är realistiska i sin grundton, verkligheten får agera bakgrund till det fantastiska.

Det är en konsekvent genomförd bilderbok för vuxna där vanliga SF-troper sätts i ett svenskt kontext. Troper som vi sett så många gånger i amerikanska filmer används här flitigt men med ett kul och intressant utförande. Det svenska landskapet har sällan sett så futuristiskt ut i denna spännande och tankeväckande bok.

Simon Stålenhag
Flodskörden
Fria Ligan 2016

Leave a comment

Filed under Böcker, Science Fiction

Nils Gulliksson: Illustrationer och skisser

Tidningen Kulturen

 

För oss rollspelare som växte upp under det sena 80-talet var Nils Gulliksson, Nisse, något av en institution. Vissa kallar tidsandan för DDR-Sverige, och nog fanns det vissa likheter, andra minns en tidsperiod då mycket av de betonggråa i landet började försvinna.

En av dess ljusglimtar i vardagen var framväxandet av den nya rollspelshobbyn som mer eller mindre kom från ingenstans och etablerades under några korta år i landet. Rollspel, säger en något yngre läsare, det finns nästan överallt i dataspelen världar? Ja, men det här var tiden innan grafiken och dataspelsutvecklingen hade utvecklats så pass långt att man kunde få fram vettiga spel. Det här var en tid då rollspel främst förknippades med penna och papper och ibland även tennfigurer.

Den här boken är en av de mer ambitiösa konstböcker om rollspel som jag har stött på med både färg- och svartvita bilder från de tidiga klassikerna i genren, både Drakar och demoner och Mutant finns med. Vi får heller inte glömma skräckrollspelet Kult vars heretiska innehåll lyckades reta bland annat Livets ord.

Grovt räknat fanns det två fantasystilar: Den amerikanska stilen med i regel halvnakna brudar och den brittiska stilen skildrar som relativt ofta har någon form av realism, med några lysande undantag som britten Chris Achilleos förstås.

Det var Nils och illustratören samt modellbyggaren Gary Chalk, främst känd genom Talisman och Lone Wolf, som präglade min egen bild av hur fantasy skulle se ut. Den förstnämnda genom sina många inhopp i alla svenska rollspel som fanns då och Gary Chalks mångåriga kunnande om hur fantasy präglad av den riktiga medeltiden gestaltade sig. Nils Gulliksson tillhör den mer realistiska skolan av fantasytecknare, och boken ger en god inblick hur han utvecklas som tecknare under några få kreativa år under 80-talet.

Rollspelet Drakar och demoner var ett av företaget Äventyrsspel bäst säljande produkter med en innovativt fantasyrollspel för alla åldrar. Timmarna som jag och många kompisar la ner på att rollspela spelen var många, och även för oss som var både bild- och grafisktintresserade blev rollspelandet något av en grundskola. Jag satt själv rätt många timmar på bildlektionerna för att lära mig hur man skulle teckna spektakulära bilder i fantasystil och jag gissar att rätt många idag gör samma resa med den mangastil som blev populär under det sena 90-talet.

I boken finns även ett antal bilder från tidiga produkter som Monsterboken vilka jag personligen anser är en av illustratörens bästa. Bland annat alverna och monsterbilderna sticker ut och mäter sig bra mot den internationella klass som fanns på 80-talet.

Författaren Orvar Säfström har med den här boken gjort en värdig och elegant bok om fenomenet Nils Gulliksson med en hel del bilder som visar grunderna hur fantasy och SF kunde se ut då. Jag är på det hela taget positivt överraskad.

 

 

 

Nils Gulliksson: Illustrationer och skisser

Orvar Säfström & Nils Gulliksson

Fria ligan 2016

 

 

 

Leave a comment

Filed under Böcker, Fantasy, Science Fiction, Skräck

Conquistador

Tidningen kulturen 

Albumförlaget har under de senaste åren gått från klarhet till klarhet. Med den goda blandning av olika serier allt från barnserier som Lucky Luke till mer vuxenbetonade SF-serier som Metabaronerna och historiska serier. Conquistador tillhör den historiska kategorin. Som brukligt i flera franska serier är det inte en fullt så historisk serie det handlar om utan en mer fri tolkning av det historiska skeendet. I dessa postkoloniala tider är frågan om Hernan Cortes är den hjälte som man bör lyfta fram, meningarna går isär på den punkten.

Hur äventyraren Hernan Cortes erövrade en av Amerikas mest utvecklade territorier har skildrats många gånger både i bokform och i film. I den den här franska äventyrsberättelsen från Albumförlaget är det en något moderniserad bild av hur det kan ha gått till. Äventyraren Hernando del Royo med en brokig samling äventyrare får i uppdrag av Hernan Cortes att övervaka den nyligen erövrade aztekhuvudstaden och övervaka att aztekguldet inte försvinner.

Med i del Royos samling finns även en äventyrskvinna. Att spanska conquistadorer skulle haft med sig kvinnor i en ledande position under erövringfasen, som dessutom var med och stred, får vi nog lägga till kategorin icke historiskt bevisat.

Historien med Aztekernas försvunna guld är vad man kan förvänta sig av ett sånt här album. Det är något som jag ofta finner tråkigt som läsare att det endast är ett album som har kommit ut hittills när det är uppenbart att det rör sig om en längre historia, man vill som läsare ha en överblick över historien som kanske avslutas två album senare.

Det gör inte Phillipe Xaviers teckningar sämre – tvärtom, serien är vältecknad och målar upp en bild hur det kan ha sett ut under denna legendariska period i Mexikos historia.

Visst finns det en del andra invändningar, men ett såpass välgjort och spännande album med en intressant intrig brukar inte tillhöra vanligheten i dagens utgivning.

 

Conquistador

Manus: Jean Dufaux

Teckningar: Phillipe Xavier

Albumförlaget

 

 

 

Leave a comment

Filed under Historia, Serier

Stockholm noir- eller den skitiga staden

Stockholm Noir

Tidningen kulturen 

Huvudpersonen är den lite småtråkiga Johan Hjortenberg som arbetar för den nyligen bildade Vetenskapsakademien. Ett arbete som han mest vantrivs med då det innebär att agera som en allt i allo för farbrodern. Hemma har Johan mest problem med ett äktenskap som går på sparlåga och en sängliggande hustru. Någon sot har drabbat henne så det är hennes sista tid i livet. Något som, om man skall vara välvillig, även Johan har insett. Han säger sig hata att vara där. När han under berättelsens gång blir indragen i en komplott som leder hela vägen till Konungen och där en magisk bok spelar huvudrollen, blir hans liv allt mer komplicerat. Klassisk deckarintrig med andra ord, men inte enbart. En tydlig inspiration är Neal Stephenson som för några år sedan skrev sin massiva bokserie om den tidiga upplysningens Europa

Må vara att det är en mer skräckbetonad stad som skildras än i Neals böcker,  tyvärr har ett av de tråkiga elementen lånats från bokserien. Det är de många  informationsdumparna om 1700-talet som några gånger gränsar till det onödiga som får rytmen i narrativt att försvinna.

Bokens starka sidor är att det är rätt uppfriskande att läsa om en människa som inte direkt är vare sig hjältemodig eller speciellt godhjärtad i gestaltningen av Johan Hjortenberg. Hans tvivel om tron kontra vetenskapen gör honom levande och mer till en vanlig individ under detta turbulenta sekel i Sveriges historia.

Det är som sagt ett väldigt konsekvent genomfört noir-Stockholm som målas upp. Den mörka, något dystra bilden av Stockholm lämpar sig väl för intriger och sammansvärjningar som de i boken. Den diaboliska komplott som har sina rötter från Kung Karl XII:s tid gör sig mycket väl för en mer skräckbetonad bok. Borta är de vitpudrade hovlakejerna och hovfröknarna, istället är det skökornas, de utblottades och den esoteriska rokokon som målas med gotiska färger. Det är ett sjuttonhundratal av den där gamla smutsiga sorten, som om Guy Richie skulle gjort en 1700-tals skildring av Stockholm istället för hans vanliga hemtrakter London.

Att sedan en smärre miss som att tala om munkordnar i det genomlutheranska Sverige under mitten av sjuttonhundratalet finns med, när det är först år 1781 som katoliker genom Toleransediktet tillåtes verka för likasinnade i Sverige, är inga stor sak.

”Kabal” är en mörk skildring som ger mersmak. Som skräckhantverk håller boken en god klass. Jag antar att det inte är sista gången som vi stiftar bekantskap med Johan Hjortenberg.

Theodore Bergqvist
Kabal
Riotminds förlag 2013

Leave a comment

Filed under Böcker, Skräck

Min hand blott vinkar – och jorden sopas

Tidningen Kulturen

Livet går vidare för de inblandade i The Walking Dead. Sedan vi senast såg dem i förra albumet har det tillkommit några personer till tillvaron i fängelset.

Efter att ha hittat vapenlagret och ett stort antal kravalldräkter påbörjas arbetet med att rensa utanför stängslet. När plötsligt en helikopter syns till på himlen och senare störtar en bit utanför fängelset, ger sig Rick, Michonne och Glenn ut för att leta. När de senare hittar en kraschad och övergiven helikopter så undrar de givetvis vart passagerna har tagit vägen?

För att komplicera saken än mer blir de upphittade av Guvernörens män något som inte bådar gott för framtiden. Guvernören, som nu även syns på TV utmärkt spelad av David Morrissey i tv-serien, kommer att förvandlas till en farligt motståndare till Rick Grimes och hans klan.

När statsbildningen kollapsade och civilsamhället har tagit upp många aspekter som fanns tidigare, vad går att göra? När, som i Guvernören fall, flertalets behov går före den enskilda individen, vem är det då som avgör rätt från fel? Speciellt när makten tyckt ligga hos den starke. Våldet som i det gamla samhället har varit reglerat finns hos guvernörens samhälle för alla att se som kvällsunderhållning. Sextonhundratalsfilosofen Thomas Hobbes beskrivning om allas krig mot alla är en realitet -livet är våldsamt, kort och brutalt.

Sedan kommer vi till ett återkommande irritationsmoment, Lori. Jag kan bara konstatera att prinsessan Lori, Grimes fru, är en av de jobbigaste seriekaraktärer någonsin. Maken till hemmablindhet och ignorans har troligen aldrig funnits i en serie. När världen fortsätter att vara stenhårt oresonlig, fortsätter Lori att gnälla över, tjata om eller allmänt ignorera sakernas tillstånd. Lori är dessutom gravid. Det finns säkert någon god psykologisk förklaring för detta beteende men för oss som läser serien är det nästa på gränsen till det uthärdliga. Själv tänker jag: ”Tag dig samman kvinna”.

Att en av de bästa skräckserier som finns på marknaden just nu blivit ännu bättre gör inte saken sämre. Robert Kirkman har helt enkelt lyckats att få oss läsare att bry sig om de olika karaktärer i serien. En utveckling som jag hoppas kommer att fortsätta även i framtiden.

The Walking Deadvol 5: Anfall är bästa försvar
Manus: Robert Kirkman
Tecknare: Charlie Adlard och Cliff Rathburn
Översättning: Sara Årestedt
Apart Förlag

Leave a comment

Filed under Serier, Skräck

Syndaätaren

Tidningen kulturen

 

 

Sent skall syndarna vakna

 

Viktor Kasparsson är tillbaka i ett nytt spännande album. Det är uppenbart för oss som har följt Viktors äventyr att han inte alltid har det lätt. I det här albumet får man en förklaring varför så många oförklarliga och ockulta händelser ofta händer just honom.

Det hela börjar våren 1919 då Viktor Kasparsson, inte ännu den mysteriefinnande man som han blir senare, får sitt första fall. De otillgängliga skogsmarkerna vid västra stambanan är hemvist för många intressanta individer, denna gång stöter Viktor på en walesisk pacifistisk sekt som slagit ner bopålarna i Norden. Genom en del intrigmakeri, och del annat, blir Viktor en magnet till allt möjligt oknytt. Hur det i praktiken går till avslöjas i mer utförligt i berättelsen.

Många år senare börjar Viktors karriär som mysterielösare i Hälsingborg. Det är nu femte albumet som tecknaren Dennis Gustafsson har gjort och även det hittills starkaste. Både historien och berättelsen andas just den mystiska stämning som behövs i den här typen av berättelser. I de tidigare albumen har även Emilia Varga spelat en viktig roll för Viktor, så även här. Familjen Vargas ursprung fick man reda på mer i album nr 3 och speciellt Emilia har varit en återkommande figur för Viktors del.

Här växlas berättarperspektivet på ett sätt som både blir spännande och underhållande. Där tidiga album kan uppfattas som något röriga har det här istället blivit följsamt. Teckningsstilen som är delvis realistisk har även i albumet blivit både tydligare och mer välformad än tidigare. Stilen har utvecklats från de första stegen, i numera album nr 0, något som förhöjer läsupplevelsen av serien. Vi kan nog förvänta oss ännu mer av Dennis Gustafsson i fortsättningen.

 

Syndaätaren

Dennis Gustafsson

Albumförlaget

 

 

Leave a comment

Filed under Serier, Skräck

Midsommargryning

Tidningen kulturen

Boken ”Midsommargryning” är fortsättningen på ”Midvintermörker”.

I den tidigare boken skriver författaren Lars Wilderäng hur Sverige vintern 2012, mitt under en rysk militärövning, förlorar Gotland. Förevändningen är att skydda Nordstream-gasledningen utanför Gotlands sydkust.

Det officiella Sverige tas på sängen, statsministern mördas och Stockholm och ett antal militära mål bombas. Under ett par desperata dygn får vi följa kampen mot en skoningslös motståndare både från luften, på land och hur polisen löser de uppgifter som uppstått.

Det här är något så ovanligt som en svensk technothriller som håller sig väl jämfört med internationellt kända namn. Få har innan Lars Wilderäng skapat en så väl avvägd debutbok som blandar försvarspolitiska dagsaktuella iakttagelser och action av högsta militära kaliber. Jag skulle säga att böckerna slår det mesta som tidigare har skrivits på svenska.

 Tio år har gått. Det är nu år 2023. tio år efter den förödande anfallet som går till historien som Mellandagskriget har Sverige under numera ÖB Erik Segerfäldt byggt upp ett nytt professionellt försvar. Republiken Gotland med plattskatt och en permanent rysk bas vid Slite, numera Slitegrad, lever gott. När den sittande statsministern bestämmer sig för avskeda ÖB bestämmer sig han sig för att handla först. Den här gången är ÖB Erik Segerfäldt, en ärrad veteran, ute efter seger kosta vad det kosta vill. Persongalleriet som vi lärt känna från den första boken är med även här om än något decimerad: det är stridspiloten Sven Borg, fd Malmöpolisen Mia Svensson och ett antal operatörer från SOG, särskilda operationsgruppen, och fd pansarbefälet Erik Segerfäldt som på olika nivåer får agera under anfallet mot Gotland.

Nivån på boken är ambitiös, välunderrättad och ett antal gånger rätt rolig med en något svart humor. Den ryska försvarsmakten skildras inte överdrivet ondskefulla som man kanske först skulle tro, snarare som en rätt kompetent militärmakt utan Hollywoodraster.

Speciellt dialogen och flygscenerna lyckas författaren behålla intressanta utan att det blir överdrivet. För en sommargotlänning och luftvärnare är det med skräckblandat förtjusning som man läser boken. Han värjer inte heller att skildra den mörka sidan av kriget i sin skildring.

Nostalgiska återblickar till ett svenskt värnpliktsförsvar från förr kanske är det enda osnygga i berättelsen. Den svenska värnpliktens senare decennier som arbetsmarknadsåtgärd riktad till landsbygd slätas ofta över av nostalgikerna, så även här, när boken förvandlas till något av en nutida försvarspolitisk inlaga.

Överlag har i alla fall jag hittat en författare som, trots några smärre brister, håller hela vägen som thrillerförfattare. Det är även roligt när Lars Wilderäng väljer att skildra ett tänkt framtidsscenario utan att skämmas som både känns trovärdigt och intressant. Vi får se vad framtiden har att avslöja.

Lars Wilderäng
Midsommargryning
Massolit Förlag 2013

Leave a comment

July 10, 2017 · 10:33

En bitter ankas bekännelser

Tidningen Kulturen

Arne Anka, Sveriges kanske nästa mest kända anka, har funnits sedan 1980-talet som serie. Charlie Christensen som har tecknat serien hade funderingar att aldrig göra någon mer Arne Anka serie. Något som han lyckligtvis inte kom att göra. Arne har dött och återuppstod mer än själva Jesus Kristus (en liknelse som han själv skulle näbba om).

Denna tjocka utgåva är Arne-serier från 2003-2010 och är en rätt salig blandning. Bland annat är det ett kortare gästspel av reportern Konrad K, något som lyckligtvis blev just kortvarigt.

Arne är tillbaka med sin polare Krille Krokodil som med sina träffande repliker gör Zekes bar och Stockholms krogvärld osäker. Allt som kan klagas på görs med både bravur och emfas. Är det inte George W. Bush, och kriget i Irak, så är det kvinnan och dagens ungdom som får sig en känga. Det finns även med en mycket rolig seriestripp angående dårskaperna om Maja Lundgrens ”Myggor och tigrar”, där det som vanligen inom många debatter kom att handla om något helt annat än just boken i fråga. Även Lars Norén får några cyniska kommentarer.

Man kanske skall tillägga att Arne är bittrare än någonsin tidigare, nyskild och med en unge på halvtid. Författarkarriären går som vanligt och boken som han har plitat på sedan 80-talet är fortfarande halvskriven. Kvinnorna är som sig bör fortfarande ett mysterium för Arne och fotbollen går åt skogen var gång Sverige är med. Och han är bitter.

Charlie Christensen har under många år tillhört toppskicktet av svenska tecknare med främst karaktären Arne. Det jag främst gillar hos honom är hur han mycket väl lyckas skildra det riktiga Stockholm i sina teckningar, inte illa när Charlie själv bor utomlands. Även Norrköping får sig ett besök när Arne lyckats förlisa i staden iklädd maskeradkostym utan pengar…

Jag själv som inte är någon vän av de många självbiografiska serier som under en period verkade vara det enda som gavs ut. Man tröttnar lätt när den femtielfte tecknade serien om en ung man på ”sööööder” vars största problem är att hitta rätt Nudiejeans eller tillräckligt med kravmärkt sojalatte dyker upp. Det finns en gräns att orka studera navelluddet en gång till.

Som tur är har Arne Anka mer kvalitéer än mycket som finns där ute just nu. Med Arne-serien lyckas Charlie ofta få in just det där lilla extra som så väl fångar den många gånger absurda samtiden.

Arne Anka- del två
Charlie Christensen
Kartago

Leave a comment

Filed under Böcker, Serier

En förlorad värld

Tidningen kulturen 

Jacques Tardis första världskrigsserie om Le Poilu, som den franske soldaten kallades, vars erfarenheter under kriget belyses. Det är en svart och skoningslös värld som presenteras där soldaten alltid i slutändan är ett offer.

I korta rapsodiska berättelser visas något av det bästa jag har sett av mästaren Tardis svartvita teckningar. Vi får följa veteranen från många strider vars samvete slutligen ger vika. Under en natt när han står och vaktar skyttevärnet ser han de civila offer som under början av kriget 1914 kommer emot honom, samma civila som hans befäl gav order om att skjuta när en tysk kolonn använde dem som mänskliga sköldar.

Samvetet som tär leder honom till det enda möjliga, vägen är öppen till ingenmansland. Att klättra upp under natten till ingenmansland och gå mot tyskarnas linjer betyder i de flesta fall en snar dödsdom.
Eller den frivilliga menige som väntar i ett skyttevärn och tänker tillbaka till de första dagarna av kriget då folket äntligen får sitt lyssmäte för de uppdämda känslor som legat begravda och när en man som inte lika entusiastiskt sjunger med nationalsången slås ihjäl mitt i folksamlingen. Massan, som i sin iver att hitta ”tyskar”, straffar de oliktänkande.

Jacques Tardi som redan på 70-talet kom ut med de extraordinära berättelserna om Adele Blanc Sec, satt 1900-talets tidiga år i Paris, har utvecklat sin stil fullt ut. The Great War har sällan sett så mörkt och tydligt ut som i den här serien. Jag kommer osökt att tänka på Joe Kuberts (1926-2012) “The Enemy Ace” vars teckningsstil och val av historer delvis påminner om Tardis. Som ett pacifistisk fransk serie är ”Skyttegravskriget” tydlig i sitt ställningtagande.

Detaljrikedomen på uniformer, miljöer och ansikten är något av det bästa tecknaren har gjort under sin karriär. Den mörka stämningen kopplar ett hårt grepp om läsaren, ett grepp som länge stannar kvar.

Jacques Tardi
Skyttegravskriget
Placebo press 2014

Leave a comment

Filed under Böcker, Historia, Serier